Vilken utsikt!
.Vi hann gå till Kungsträdgården och titta på alla blommande träd.
Igår var jag och två kollegor till Stockholm på Läs- och skrivkonferensen som hölls på Stockholm Waterfront Congress centre. Vilket fint ställe! Det var inte bara en fin plats utan en väldigt bra konferens. Jag var på den här konferensen för två år sedan, den här var mycket bättre. Vi fick lyssna till Ann-Marie Körling, Adrienne Gear, Sara Persson, Carolin Heyer, Ingeborg Hull, Elaine Eksvärd och årets pristagare av Ingvar Lundberg priset Katarina Herrlin som bl a varit medförfattare till God läsutveckling. Vi hade en väldigt bra och rolig dag tillsammans. Jag känner mig så inspirerad. Jag köpte med mig några böcker hem och jag har redan läst två av dom. Jag hoppas att jag hinner läsa mer i helgen. Jag fick många funderingar omkring barns läsning skönlitteratur vs fakta. Läsning med nyanlända och ledarskap. Ja, en fantastiskt bra ordnad dag med bra upplägg, bra föreläsare, god mat och bra service. Det enda man kan säga något mindre bra om var hemresan. När vi lämnat stationen i Avesta/ Krylbo så gick loket sönder och vi blev stående. Efter en lång stund kom ett lok från Avesta och drog oss tillbaka till Avesta. Vi fick stå där och vänta en lång stund. Till slut kom besked att vi fick lämna tåget och byta perrong för att ta 21.20 tåget mot Falun. Tur för oss som skulle till Borlänge, för andra som skulle till Ludvika, Orsa, Vansbro m.fl blev det taxi. De som skulle åka till Mora fick byta tåg. En stor eloge till vår tågvärd som hela tiden informerade oss om vad som hände. En man med mycket humor. Vi fick skratta tillsammans mitt i all försening. Det här var första gången jag råkat ut för en försening, vilken tur för oss att det var på hemvägen och att det var helg. Vi var hemma kl. 22.30 istället för kl. 20.02 så det blev en lång men intressant och rolig dag. Vilken tur att jag har så härliga kollegor!
Jag måste också bara berätta när jag stod i kön till damernas, där står en kvinna som börjar prata med mig. Hon frågar om jag är lärare. Jag berättar att jag är lärare i Borlänge. Hon berättar då vidare att hon har släkt i Dalarna och berättar att hon håller på med ett forskningsprojekt i Borlänge. Under vårt samtal så funderar jag hela tiden vem hon kan vara, hon ser så bekant ut. Innan jag hinner fråga så är det vår tur i kön. Senare under dagen när jag står med mina kollegor och äter lunch ser jag henne igen. Då slår det mig! Det är Barbro Westlund jag stått i kö med. Hennes bok ”Att undervisa i läsförståelse” som jag nästan läst sönder, den är så bra!
ann ett ett 
Kommentera