Ju fortare jag går, desto mindre är jag

18 Aug

Så heter boken som Kjersti Annesdatter Skomsvold skrivit. Den handlar om Mathea som inte vågar umgås med andra människor än Epsilon. Hon går hemma och väntar på att Epsilon ska få pension. Det blir inte riktigt som Mathea har tänkt sig och hon känner att det är dags för henne att våga. Hon vill lämna ett avtryck,  med bl. a att ringa till nummerupplysningen. En stilla, lättsam bok att läsa. Ibland är den tråkig så man vill lägga bort den men efteråt så är det en sorglig och rolig bok om Mathea som inte riktigt är som alla andra. En bok som jag lånade i somras på biblioteket. Den följde bara med av en händelse. Jag hade inte alls tänkt att låna den men jag gick rakt på den. Så här efteråt är jag glad att jag läst den och med lite perspektiv så har berättelsen växt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Prestationsprinsen

Om barn & unga som tänker, känner och gör "annorlunda". Om skolfrånvaro, hemmasittare, stress och psykisk ohälsa. Och inte minst, den fantastiska Prestationsprinsen.

MADE BY MARY

A topnotch WordPress.com site

inte fan gör det det

Alla säger:det ordnar sig....inte fan gör det det..

Orsakullan som blev mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

En blogg om dalaliv, familjeliv, porslin, pudel & folkdräkt.

UnderbaraClara

A topnotch WordPress.com site

%d bloggare gillar detta: